fredag 1 november 2013

Karin, Elisabeth / Lisa (Elisabeth)



Today I keep in mind two loving people who ment so much to me, and who taught me how to knit and sew and bake and all sorts of things.
Karin, Elisabeth and Lisa (Elisabeth).
They are my grandmothers, or were, if you prefere that, as they are dead from the earth for a long time. But I prefer are, as they still lives in my heart!
I humbly recognize the generosity of life as I was about forty as they bothe left us from the life we are living here on earth. My children got to know them and I was able to spend so much time with them.
Today I am a proud bearer of there genes and try to live their memory in everything I do.

Idag tänker jag på två kära personer som har betytt så mycket för mig och som lärde mig att sticka, sy och baka och en hel del andra saker också.
Karin, Elisabeth och Lisa (Elisabeth).
De är min mormor och min farmor, eller kanske var, eftersom de båda har varit döda här ifrån jorden, sedan länge. men jag föredrar är, eftersom de båda lever vidare i mitt hjärta!
Ödmjukt försök jag inse vilken generositet livet har visat mig, som fick leva tillsammans med dem fram till det att jag var runt fyrtio år, innan de lämnade det liv vi lever här på jorden. mina barn hann lära känna dem och jag fick mycket tid att vara tillsammans med dem.
Idag är jag en stolt bärare av deras gener och jag försöker leva deras minne i allt jag gör!

6 kommentarer:

  1. a blessing. and very beautiful. i have the same in my (now gone) grandmothers and keep them in my heart always too. such a sweet post karin-ida.
    have a wonderful weekend! xxxxxx lori

    SvaraRadera
    Svar
    1. Thank you Lori, it is truly a blessing, to carry along life!
      Started this weekend with cinema and some wine glasses in a bar here in Vienna!
      Friends are a blessing as well
      Take care

      Radera
  2. Jag har aldrig känt min mormor, hon dog när min mamma var 15 år, alltså långt innan jag kom. Min farmor var redan tämligen senil så henne kände jag egentligen inte heller - men jag önskar att jag haft sådana band bakåt!

    ...och Karin och Elisabeth är släktnamn i min släkt - min mamma hette just Karin Elisabeth :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ett privilegium, som är värt att vårda!
      De där namnen ja, de bär jag ju också förstås! Första flickebarnet i släkten i min generation!

      Radera